4 december ~ Boels Julkalender 2023
God eftermiddag allesammans,
idag har det varit lugnt här hemma. Lite enklare hushållssysslor som tvätt, disk fix, hänga tvätten, vika undan torr tvätt och mata de små trollungar vi har, är det som i princip gjort hittills. Jag har ritat på nya julkalender luckor för min gúbbé. Jag tog mig en värmande mugg med te för en stund sen och bara myser under en filt medans jag grejar framför datorn.
I mitt fönster står just nu en hjärt-lampa och lyser upp mörkret och sprider lite extra mysskänsla medans jag sitter här. Pelargonen som jag kallar Källa, hon blommar ännu, och det blir lite julkänsla över det hela med det röda emot ljuset. En stor gran står här utanför, tätt intill den stora björken jag nämner nedan.
Solen har lyst här hemmavid ännu en dag och det gör mig så glad i själen, och så tacksam över att jag får bevittna så mycket vackert i mitt liv.
Det var så hiskligt kallt ute, men jag stannade ändå upp och ägnade himlen några dybara minuter. Jag bad min lilla ramsa som jag gör dagligen till dem jag tror på och som jag ofta har med i mina dagliga budskap.
Jag tillät mig att känna kylan, andas djupt in genom näsan, ned i mina lungor, och ut genom munnen. Verkligen känna in atmosfären medans jag beundrade den mörkblå himlen och dess stjärnor. Den starkaste stjärnan av dom alla lös strax intill vårt hus just när jag stod där ute i min rosa foppatofflor och raggsockor och enkla klädsel. Det var bara så himla magiskt, att få andas och se allt som nu är klätt inför vintern och som för några månader sedan var i sommarens alla färger och ljus. Den stora höga gamla björken som jag ofta blickar upp emot som tornar över vårt hus. Den som fåglar söker sig till, den som med sina lövbeklädda grenar sveper över fönstret till min vrå av huset och som står där i grönskande prakt innan den som nu lyser kristallvit under dom kallaste dagar och nätterna här.
På framsidan av vårt hus, ute på gården står en av många gamla, enormt höga granar, de svaga pastellerna i rosa och blå skymtas svagt i dess bakgrund. Granen, den bara är, den står där den stått i så många år. Stadig och alltid närvarande i vår närhet. Där fånglar och andra små djur söker sig skydd när så behövs genom åren.
Gårdagen då vi myste in första advent, plockadesäntligen adventsljusstaken fram, vi åt middag framför tvn. När det nalkades för vårt julkalender tittande så serverade gúbbén fram varsin liten mugg med varm glögg - som jag faktiskt alltid avskytt som barn, och framtills för några få år sedan, jag har vant mig nu vid doften och smaken. Men jag dricker det helst i små mängder och inte med nötter och russin, desto mer till andra som gärna får ta det i sin egen glögg mugg.
God fortsättning med er kväll coh afton, vad ni må tänkas hitta på. Tack för titten som mina älskade släktingar alltid brukade och brukar säga.
