Det är inte du, det är jag.
"När man säger nej till någon annan så säger du ja till dig själv."
Det citatet fick jag av en väninna för några år sedan. (Tack Z, det har jag haft nytta av).
Och det stämmer ju. Bara för att du tackar nej till utflykter eller till att umgås, göra något du kanske inte har lust med, inte orkar mentalt eller kroppsligen, så ska du inte känna dig hemsk eller få dåligt samvete. Du gör inget fel, du har rätt att avböja, säga nej eller ursäkta dig. Du har heller ingen skyldighet att alltid förklara varför du säger si eller så. Du har rätt att få hålla svaret på det för dig själv. Det är nästan som den där klyschiga frasen - "Det är inte du, det är jag.." För nejet kommer ifrån dig för att du har en anledning.
Jag säger i bland nej först, tvetydligt, ett segt nejande, "njaeeee.."
Tyvärr kan folk inte läsa av dina känslor eller tankar, så om du inte säger ett något klarare nej eller ja till en fråga som du får. Så hur ska dem då veta? Folk kan påstå att kvinnor är så svåra att förstå sig på och vi kvinnor kan säga att män är som tysta murar och vi måste kämpa och tjata för att dra svaren eller åsikter ur dem.
Vad händer om vi alla människor, han som hon som hen, bara säger vad vi känner, vad vi vill, vad vi önskar, hur vi vill ha det, hur vi definitivt inte vill ha det. jag menar inte att man måste vara fräck och säga det med en viss ton, man kan alltid försöka säga det milt. Men i heta diskussioner eller muntliga gräl så kan ju ens ord komma ut arg och man häver ur sig alla möjliga sorters ord och svordomar för att förtydliga. Somliga gråter för att dem blir så arga.
Att gråta tyder INTE på att man är svag, men snarare att man har närmare till sina känslor och vågar visa dom. Vågar ryta ifrån, säga nej eller ja-tack, eller dunka näven i bordet. Att man "bryter ihop" och gråter betyder inte att man är svag. Nej nej nej, man har däremot varit stark för länge. Man samlar på sig små moment och scenarion som irriterat en eller som man inte fått ge uttryck för att man inte tyckt om eller som man faktiskt velat uttrycka sig helt lyriskt om. Allt det där samlas i en bägare, en inre hink om du så vill eller behöver. Men kommer med tiden att fyllas och till slut rinner den över för det finns ingen mer plats för att som kommer ovanpå. Man måste tömma den då och då, om inte hela men låta lite få pysa ur för att ge rum åt andra minnen och ting som man samlar på sig.
Vissa nämner en ryggsäck istället för bägare. Vi vet inte vad andra går och släpar på i sina ryggsäckar. Dem kommer i olika storlekar, vissa är rullande väskor och kanske lite lättare att dra runt med även om bagaget är ohyggligt tungt. Vissa bär väskorna på sin ena axel eller båda två, en del vill leva enklare och bär bara en lite lite tygpåse i ena handen.
Oavsett, vissa är knappt fyllda, halvfulla eller så proppfyllda att man måste förandra lösa delar och pinaler utan på den där väskan med att fästa dem i små karbinhakar i väskans öglor och spännen.
Men med tiden så kommer du inte orka bära runt på den, för din kropp säger ifrån. Den är för tung. Stanna upp då och packa om, eller rensa ut gamla ting som inte längre gynnar dig. Eller som du aldrig mer kommer använda. Gamla gräl som naggar dig sedan tio år tillbaka. Avundsjuka sedan veckor och månader. Instängda kärleksförklaringar eller depressiva tankar.
Ta ur allting, titta igenom varje bit, varje sak, varje minne och scen som du fått med dig. Kanske du kan dela dem med någon annan? Ge dem vidare till en som kanske aldrig fått uppleva sådant som är bra att ha i den där väskan. Eller som rent av burit på samma ting och då kan ni gemensamt reda ut den trassliga röran. Organisera och struktutera upp blandade och komplicerade känslor eller dylikt. Tacka nej om du blir erbjuden något tungt och för dig onödigt om personen vill lasta av sin smörja på dig i din packning.
-
Att säga "Nej, vet du vad? Jag vill faktiskt inte. /Nej, jag orkar inte." Det är okej, det är okej att säga nej. Det betyder inte att du ogillar det som planerats, att du inte gillar personen, att du ogillar det ämne som frågas dig, att du hatar att göra det som begärs av dig. Det betyder bara ett nej. Du kanske inte vill, du kan inte, du orkar inte. För du vill göra något eget kanske? Du kanske hellre vill sitta hemma med dina saker. Du kanske vill slippa den där konserten, den där släktmiddagen, den där maträtten, den där promenaden. Vem vet, du kanske har andra planer? Nej, du har ingen skyldighet att förklara dig, MEN, det kanske skulle mjuka upp ditt nej-svar eller ge en förståelse till den andra personen i fråga. Så att den kan få en chans att ta till sig ditt nej och därutefter göra något på egen hand eller med andra. Eller kanske hitta på något annat som du kanske vill, senare? Ibland kan det vara bra att ge uttryck för dina känslor och tankar, muntligen eller skriftligen eller på annat vis. Till andra, till den andra personen, eller för dig själv. Prata högt för dig själv eller skriv i en privat bok, dagbok, en bit papper du bränner upp, sjunger av dig i någon sång, dansar ut det hela. Vad som helst bara du inte tynger ned dig själv, för med tiden blir din bägare, din ryggsäck, din packning kanske för fylld för att ta itu med, för att det är för tungt för en person att bära eller dricka.
Ta hand om dig. Ibland kan man pröva ett annat magiskt ord - "kanske". Som i frasen "Jag säger inte ja, men inte nej heller. Jag säger ett kanske". För då blir det inte lika tungt ansvar på dig, det blir liksom inget löfte du lovat något. Utan du ge ett eventuellt ja eller nej då du kanske inte just kan ge ett tydligt svar rätt upp och ned på en gång.
Hej hej!
